Vissa språk på denna webbplats kan vara maskinöversatta och kan innehålla fel. Hjälp till att förbättra den Läs den engelska originaltexten
Stadens ljus och månen över natthimlen, sett från den internationella rymdstationen.
Röda initiativet

Visuell förorening

Vi skyddar det vi hör och andas, men det vi ser varje dag formar vårt humör, vår trygghet och stolthet över en plats lika mycket.

NASA

Visuell förorening är den skada och röra som försämrar de platser där vi bor: vandalism på väggar, tåg och monument, tung infrastruktur genom landskap och gator, och försummelse som ingen reparerar. Det gör sällan rubriker eftersom det inte förgiftar någon direkt. Men det kostar allmänheten en hel del pengar, det förändrar hur trygga människor känner sig och de platser som folk älskar mest, historiska centrum, parker, kuster och lugna dalar, är nästan alltid de platser där det har kontrollerats.

Vad som räknas och vad som inte gör det

Inte allt som fångar ögat är föroreningar. En stad är tänkt att vara livlig.

  • Skyltar och affischer, väl placerade, är en del av stadsstrukturen. Butiksskyltar, biograftält, marknadstavlor och de upplysta torgen i Tokyo eller Times Square är en del av det som gör att en stad känns levande, hjälper människor att hitta vägen och stödja lokala företag. Det som är viktigt är placering och skala: skyltar som respekterar arkitekturen, håller sig borta från bostadsfönster och naturliga vyer, och inte är så ljusa eller animerade att de distraherar förarna. Goda skyltningsregler, inte förbud, är svaret på de flesta ställen.
  • Beställda väggmålningar och gatukonst En målning gjord med ägarens tillåtelse kan förvandla en tom vägg till ett landmärke.
  • Graffitivandalism, målade eller repade utan tillstånd på andras egendom, kollektivtrafik och kulturarv, är den mest utbredda och kostsamma formen av visuella föroreningar i många städer.
  • Energi- och telekommunikationsinfrastruktur: kraftledningsstolpar, luftledningar och trassel av gatukablar som kan dominera landskap och gator i generationer.
  • Försummelse: övergivna byggnader, trasiga gatumöbler, skräp och fly-tipping.

Graffiti: ett kostsamt problem för alla

Graffitivandalism avfärdas ofta som ett ofarligt sätt att uttrycka sig. De människor som betalar för det och lever med det ser det annorlunda. Varje skylt på ett tåg, busshållplats, skola eller butik måste rengöras, målas om eller bytas ut och de pengarna kommer från biljettpriser, skatter, hyror och priser: från alla.

Vad det kostar

  • Tysklands järnvägar, Deutsche Bahn, sätter skadorna från graffiti på ca 12 miljoner euro per år, och registrerade cirka 32.000 fall av vandalism i hela sitt nätverk år 2024 (Järnvägsbloggen, 2025).
  • London’s boroughs spent about £7 million a year on graffiti and its transport companies more than £6 million, before counting the replacement of acid-etched Underground windows, which could add £10 million more. London Assembly uppskattade den totala kostnaden för Londons ekonomi till över 100 miljoner pund per år (Londonförsamlingen, 2002).
  • I USA, en siffra på $12 miljarder per år citeras ofta i polisens vägledning, även om dess ursprungliga beräkning inte publiceras (Weisel, USA:s justitiedepartement, 2009). Oavsett den exakta summan, städer, transit organ, skolor och småföretag alla bär notan.

Kostnaderna går långt utöver rengöring. Tåg och bussar tas ur drift för att rengöras, glas etsat med syra måste bytas ut istället för tvättas och specialistborttagning från gammal sten, tegel och brons kan skada den yta som det är tänkt att rädda. På kulturarvsbyggnader och monument kan en enda natt med sprayfärg orsaka permanenta skador på material som har överlevt i århundraden.

Vad det gör med människor

Tung graffiti förändrar hur en plats känns. Invånare och besökare tolkar det som ett tecken på att ingen har makten: undersökningar och fältstudier kopplar konsekvent synligt kaos, inklusive graffiti och skräp, till ökad brottsrädsla, lägre förtroende för grannarna och en svagare anknytning till grannskapet (Sampson and Raudenbush, 2004). Människor som upplever sitt grannskap som oordnat rapporterar mer ångest, ilska och depression, till stor del eftersom oordning föder misstro (Ross and Mirowsky, 2009); i en studie förklarades den sämre hälsan hos invånare i missgynnade stadsdelar nästan helt av upplevd oordning och rädsla (Ross and Mirowsky, 2001). Att fixa platser hjälper: i en randomiserad studie i Philadelphia minskade städning och grönläggning av tomma tomter invånarnas rapporter om vandalism med 39 procent och känslan av att vara osäker när man går ut med 58 procent (Branas et al., 2018), samt minskade känslor av depression bland närliggande invånare (South et al., 2018). Denna stress drabbar hårdast dem som inte kan välja att flytta: äldre, barn och familjer med låga inkomster.

Sprider sig oordning?

År 1982 James Q. Wilson och George Kelling argumenterade i The Atlantic att synlig oordning, lämnad oreparerad, signalerar att ingen bryr sig och inbjuder till mer allvarliga kränkningar: “krossade fönster”-idén (Wilson och Kelling, 1982). De starkaste experimentella bevisen kom mycket senare. I en serie fältexperiment i Groningen, Nederländerna, jämförde forskare samma platser som hålls rena och täckta av graffiti. Med graffiti på väggarna ökade andelen personer som tappade ett flygblad som skräp från 33 till 69 procent, och andelen som stal ett kuvert med en sedel i från en brevlåda fördubblades från 13 till 27 procent (Keizer, Lindenberg and Steg, 2008).

Forskningen är omdiskuterad och det är viktigt att vara exakt med vad den visar. Bevisen för att oordning sprider sig är starka; bevisen för att aggressiv polisning av mindre brott minskar brottsligheten är mycket svagare. En granskning av 30 studier visade att oordningsfokuserade strategier minskar brottsligheten något, och att samhälls- och problemlösningsstrategier som att städa upp platser och arbeta med invånarna fungerade bättre än massarresteringar (Braga, Welsh and Schnell, 2015). Läxan är inte att straffa hårdare, utan att reparera snabbare och involvera samhället.

En tagg som tas bort samma dag är en avvisad inbjudan. En tagg kvar i månader är en accepterad inbjudan.

Det som fungerar

  • Snabb borttagning. Den mest kända framgången är New Yorks tunnelbana. Från 1984, när en vagn hade rengjorts, hölls den ren: ny graffiti togs bort inom två timmar eller så togs vagnen ur drift, så målade tåg kördes inte längre. I maj 1989 var hela flottan fri från graffiti. Amerikanska polisens riktlinjer rapporterar att snabb borttagning minskar ny graffiti, och många städer har nu som mål att ta bort etiketter inom 24 till 48 timmar, eftersom snabb borttagning tar bort belöningen av att bli sedd (Weisel, 2009).
  • Lagliga väggar och beställda väggmålningar. Philadelphias Mural Arts Program började 1984 som Philadelphia Anti-Graffiti Network, som arbetade med unga graffitiförfattare för att måla väggmålningar istället (Väggkonst i Philadelphia). Det har sedan dess skapat mer än 4000 verk av offentlig konst med lokala samhällen, och har blivit en symbol för staden (City of Philadelphia). Utsedda väggar där konstnärer får måla lagligt ger talang en plats utan att påtvinga den på alla.
  • Skyddande design. Antigraffiti-beläggningar på känsliga ytor, bra belysning, plantering som klätterväxter på tomma väggar och välutnyttjade offentliga utrymmen gör vandalism svårare och rengöring billigare.
  • Gemenskapsägande. Adoptera en gata-program, frivilliga städdagar och enkla rapporteringsappar gör invånarna till väktare av sin egen gata.
En stor abstrakt väggmålning i blå ljusspår på sidan av en byggnad vid Schuylkill River i Philadelphia.
Konvergens av Rebecca Rutstein, en beställningsväggmålning från City of Philadelphia Mural Arts Program, 2019. Foto: Rebecca Rutstein, CC BY-SA 4.0

Lär barnen var konsten hör hemma

Barn älskar att rita på väggar, och den kreativiteten är dyrbar. Vad de behöver lära sig är inte att målning är dåligt, utan att en vägg tillhör någon och att andra människor lever med det vi sätter på den. Skolor, familjer och ungdomsgrupper kan:

  • Ge konsten en plats. Skolväggar, skyltar runt byggarbetsplatser, undergångar och församlingshem kan hysa väggmålningar som planerats av barnen, med tillstånd och en design som alla är överens om.
  • Lär samtycke. Innan du målar något, fråga ägaren och fråga grannarna som kommer att se det varje dag. Konst som påtvingas människor som inte valt den är ingen gåva.
  • Visa den andra sidan. Bjud in vaktmästaren, busschauffören eller butiksägaren att förklara vad rengöring av en tagg kostar dem, i pengar och tid.
  • Erbjud en scen. Konstklubbar, skissbokprojekt, lagliga väggar och tävlingar för offentliga väggmålningar ger unga konstnärer ett sätt att synas och vara stolta över det.
  • Respektera att inte alla vill ha det. Vissa vill ha färg på varje vägg, andra värdesätter vanlig sten, gammalt tegel eller en lugn gata. En gemensam stad behöver plats för båda.

Kraftledningar, stolpar och kablar

Av all infrastruktur som formar en vy är energitransport ofta den mest hållbara. En rad stålmaster kan dominera en dal under ett sekel, ett nät av luftkablar kan mörkna en gata och dölja dess byggnader.

En rad högspänningsmaster som korsar gröna jordbruksmark och skogar i Devon, England.
Högspänningsmaster som korsar landsbygden i South Hams, Devon. Foto: Lewis Clarke, CC BY-SA 2.0

Högspänningsledningar är avgörande: de transporterar kraft från vindkraftparker, solparker och kraftverk till människors bostäder, och energiomställningen kommer att behöva många fler. Men hur och var de byggs är viktigt för människorna som bor bredvid dem. En studie av hus försäljning i Québec fann att en direkt syn på en mast eller dess kablar kan sänka ett hem pris med 5 procent till över 20 procent, medan bara vara nära linjen korridoren, utom synhåll, inte gjorde (Från rosor, 2002). Pyloner i öppna landskap och nationalparker är bland de mest synliga strukturerna som människor bygger.

Att gräva ner kablar löser utsikten men inte räkningen. Underjordiska överföringskablar kostar vanligtvis 5 till 10 gånger lika mycket att bygga som luftledningar (ENTSO-E och Europacable, 2010). Under en hel livstid minskar klyftan: en brittisk ingenjörsstudie uppskattade luftledningarna till 2,2–4,2 miljoner pund per kilometer, jämfört med 10,2–24,1 miljoner pund för nedgrävda kablar, med underjordiska kablar som kostar ungefär 4,7 gånger mer under hela livstiden på ett exempel (IET och Parsons Brinckerhoff, 2012). Nedgrävda kablar är också svårare att reparera och gräva ett långt dike genom jorden och livsmiljöer. För lokala distributionslinjer på gator rapporterar amerikanska elbolag att underjordiskt byggande kostar fem till tio gånger mer än nya luftledningar, även om nedgrävda ledningar är mycket mindre utsatta för stormar (Edison Electric Institute, 2013).

Det förnuftiga svaret är att välja noga: gräv ner ledningar där de korsar de mest värdefulla landskapen och stadskärnorna, dra nya ledningar längs befintliga korridorer och bort från bostäder, använd lågprofilerade pylondesigner och rensa upp gatukabeln när vägar grävs upp. I Storbritannien har tillsynsmyndigheten avsatt 500 miljoner pund för att gräva ned befintliga ledningar i skyddade landskap. I Dorset togs 22 stolpar ner under 2022 efter att 8,8 km ledningar hade grävts ned (Nationellt nät, Visuell påverkan).

I många snabbväxande städer är problemet mindre men närmare: buntar av telefon-, internet- och elkablar som sträckts mellan stolpar och balkonger, lagts till en efter en och aldrig tagits bort. De döljer byggnader, blockerar träd och kan utgöra en brand- och säkerhetsrisk.

En tät trassel av luftkablar och spiraltrådar på en gata i Shanghai.
Luftkablar på en gata i Shanghai. Foto: Jakub Hałun, CC0

Vilka ställen har gjort

  • São Paulo, Brasilien Brasiliens huvudstad Rio de Janeiro antog 2006 Clean City Law, som satte strikta regler för utomhusreklam i Brasiliens största stad. Det visar hur mycket en stad kan förändras när den bestämmer vad som hör hemma på gatorna.
  • Hotell i New York New York Citys tunnelbana rensade bort graffiti från hela sin flotta mellan 1984 och 1989 genom att aldrig låta en märkt bil köra.
  • PhiladelphiaCity in Pennsylvania USA förvandlade ett anti-graffitiprogram till ett av världens största offentliga konstprogram.
  • Storbritannien tar bort pyloner från några av sina mest värdefulla landskap och begraver linjerna under jord, med början i Dorset år 2022.
  • Många historiska städer gräver ner luftledningar när gator byggs om och sätter regler för storlek, färg och belysning av skyltar i centrum.

Hur du kan hjälpa till

  • Anmäl graffiti och skador snabbt. De flesta kommuner och transportoperatörer har appar eller telefonlinjer; snabb anmälan gör det möjligt att snabbt ta bort.
  • Ta bort taggar på din egen egendom omedelbart, eller fråga ditt kommun om de erbjuder gratis flytt.
  • Gå med eller starta en städdag på din gata, park eller station.
  • Stöd lagliga väggar och beställda väggmålningar i ditt område, planerat med de människor som kommer att leva bredvid dem.
  • Prata med barn om var konst är välkommen, och hjälpa dem att hitta en vägg, ett skissblock eller ett projekt där deras arbete kan lysa.
  • Stöd för underjordsbyggande av kablar när gator grävs upp, och fråga hur nya kraftledningar i din närhet kommer att dras.
  • Hjälp till att kartlägga den. Volontärarbeta genom bidragstavlan.

Källor och vidare läsning